Nytt kapitel

För tre månader sen landade vi i Kongo, jag, Frida, Ida och Amanda. Det var inte första gången för någon av oss i detta vackra, varma och livliga land. Men i Kongo är ingen dag den andra lik. Vi har blivit välsignade med nya upplevelser, ny kunskap och många möten med gamla och nya vänner.

Våra sista veckor i Luozi var givande. Vi spenderade mest tid på sjukhuset för att fördjupa våra projekt. Vi fick också möjlighet att besöka några vårdcentraler och ett litet sjukhus i en by nordväst om Luozi. Den sista veckan i Kinshasa ägnades åt att sammanfatta tiden som varit, träffa vänner en sista gång och handla lite inför tjejernas hemfärd.

Nu har Frida, Ida och Amanda åkt hem till Sverige. Jag har blivit kvar i Kinshasa lite längre än det var tänkt från början på grund av möten. Mot slutet av veckan kommer jag att återvända till Luozi. Där fortsätter arbetet som missionär och sjuksköterska tillsammans med Hervé och Clara och CEC-kyrkan.

Jag vill säga tack till alla som på olika sätt har gjort resan möjlig för oss. Tack för alla böner och tankar och bidrag. Och tack till Frida, Ida och Amanda som gjorde mina första tre månader som missionär i Kongo oförglömliga!

Be gärna för

• Våra fortsätta relationer och samarbeten mellan Equmeniakyrkan och de tre samfunden i de båda Kongoländerna.
• Frida, Ida och Amanda och deras stundande jobb i Sverige, och att de ska få möjlighet att landa i alla intryck från Kongo.

Med varma hälsningar från Kinshasa 🇨🇩 💛

Frida, jag, Ida och Amanda i Kimpese.

Vårdcentralen på kyrkans område i Luozi.

Tillsammans med hälsovårdsdepartementet i CEC.

En påskhälsning från Luozi

Det har gått knappt en vecka sedan vi kom till Luozi, vår sista anhalt på denna tre månaders resa tillsammans med missionsvolontärerna. Här i Luozi väntade familjen Kiese och min nya lägenhet på oss. Det känns bra att vara på plats i staden där jag ska bo.

Här ska jag och de tre andra missionsvolontärerna stanna till den första maj, då vi åker till Kinshasa för att sammanfatta vår resa. Efter en vecka i Kinshasa åker de tre andra tjejerna hem till Sverige och jag åker hem till Luozi för att fortsätta med det mer långsiktiga arbetet tillsammans med kyrkans hälsodepartement.

På CEC:s område här i Luozi finns kyrkans huvudkontor, flera bostadshus och en vårdcentral. Ca 1,5 km härifrån ligger sjukhuset. Under påskveckan har vi åkt runt och introducerats på sjukhuset och vårdcentralen och varit på gudstjänst i två av CEC:s tre församlingar i Luozi. Imorgon ska vi till den tredje för att fira påskdagsgudstjänst.

Innan vi kom till Luozi tillbringade vi två veckor i Kimpese, en lite större stad ca 10 mil söder om Luozi. Där ligger Institut Médical Évangélique (IME), ett av de större sjukhusen i Kongo. Efter en månad på två små sjukhus i Mai Ndombe-området kändes sjukhuset väldigt stort. På IME finns bland annat en akutmottagning, fysioterapimottagning, tandläkarmottagning, avdelningar för internmedicin, kirurgi, ortopedi, pediatrik, gynekologi och obstetrik, laboratorium, radiologi och bilddiagnostik med mera. På sjukhusområdet finns dessutom en kyrka, flera skolor från förskole- till universitetsnivå och ett forskningscentrum.

Vi fyra missionsvolontärer delade upp oss och var på olika delar av sjukhuset utifrån våra fördjupningsområden. Amanda var med på mödravårdskontroller och förlossningsavdelningen, Ida på internmedicinavdelningen, Frida på vaccinationer på BVC och jag intervjuade ansvariga på både sjukhusets och hälsozonens (regionens) kontor.

Det är många som har visat uppskattning över att vi är här och att samarbetet fortsätter mellan kyrkorna i Kongo och Sverige. Hälsovård är ett av många samarbetsområden som Equmeniakyrkan har med de två samfunden CEC och CEBU. Utbildning, utvecklingsprojekt och socialt arbete med barn och unga är ytterligare samarbetsområden.

Be gärna för

• våra kommande resor, särskilt nu under regnperioden då vägarna är i dåligt skick.
• mig och familjen Kiese; att vi ska få en bra introduktion och vägledning in i våra nya arbetsuppgifter.

Varma påskhälsningar från Kongo 🌿

Vi fyra på väg till IME, sjukhuset i Kimpese.

Huvudbyggnaden på IME.

Sjukhusområdet på IME.

En av labbets personal förklarar för oss hur deras blodförvaring fungerar.

En av flera operationssalar på IME.

Amanda och de andra läkarna tvättar sig inför operation. Amanda och jag fick vara med på ett kejsarsnitt.

Ida presenterar vad hon kommit fram till i sitt projekt om stroke på läkarnas morgonmöte på IME.

Kyrkan på IME:s område.

I väntan på färjan över Kongofloden på väg till Luozi.

Rundvisning på sjukhuset i Luozi.

Tack Semendua!

Tack Semendua för alla fina stunder! ❤

Morgonpromenad.

Lässtund! På eftermiddagarna satt vi ofta och skrev och läste på verandan med många nyfikna barn runtomkring.

På väg in till Semendua cité för att handla på marknaden.

Färsk avokado till frukost. I Semendua finns de godaste frukterna; avokado, banan, papaya, ananas, apelsiner, jordnötter…

Svenska internatet med kokhuset till vänster.

Vårt sovrum på svenska internatet.

Pastor Bondukamesa och doktor Blaise.

Kyrkan i Semendua Mission.

Vid vattenkällan där vårt dricksvatten hämtades.

Utsikt över Kasaifloden i byn Kibambili, som ligger ett par mil söder om Semendua. Vi åkte dit en söndag för att fira gudstjänst med församlingen där.

Tillbaka i Kinshasa

Hej! Nu är vi tillbaka i Kinshasa efter fyra händelserika veckor i Mai Ndombe.

För mig och Ida kunde en vanlig dag i Semendua se ut ungefär såhär:

Måndag till fredag var vi på det lilla sjukhuset i Semendua Mission, som ligger på gångavstånd från där vi bodde. Dagen började ofta klockan sex med en springtur eller promenad i soluppgången. Efter frukosten, strax efter åtta, gick vi till sjukhuset. Ibland hann vi vara med på sjukhusets morgonmöte med avrapportering från natten. Sedan delade vi ofta upp oss och koncentrerade oss på våra specifika områden.

Ida höll sig på internmedicinavdelningen för att fördjupa sig om strokesjukvården i Kongo. Tilda intervjuade ansvariga om sjukvårdens struktur och organisation.

Framåt ett gick vi hem till oss för att äta lunch. Eftermiddagarna brukade gå åt till att reflektera över och skriva om det vi hade lärt oss på sjukhuset. Ibland hade vi istället lite ärenden på marknaden eller så fick vi besök. Dagen avslutades med en kvällspromenad innan solen gick ner, och sedan middag och internet, om det fungerade.

Här kommer lite bilder från sjukhuset i Semendua.

Ida och jag på väg till sjukhuset.

Sjukhuset med plats för ca 30 inneliggande patienter.

En del av sjukhusets personal.

Väntsalen in till ”consultation”, där en sjuksköterska gör en första bedömning av alla patienter som kommer till sjukhuset, ungefär som triagen på akutmottagningen. Detta rum fungerar också som mötessal och undervisningssal. Till höger kassan där patienterna betalar.

Medicinavdelningen (uppdelat för kvinnor och män).

Operationssjuksköterskan på operationssalen.

Laboratoriet.

Doktor Blaise och doktor Ida på doktor Blaises kontor. På sjukhuset jobbar 2 läkare, 24 sjuksköterskor och 19 övrig personal.

Idag har vi bett särskilt för alla som är drabbade av krig, för alla som är på flykt och för att vi ska vara enade i Jesus Kristus.

Be gärna för:

• Alla barn och vuxna som inte har råd att betala för sin vård här i Kongo.
• Att vi fortsatt ska få vara friska.
• Att allt ska gå bra med resan till Kongo Central på måndag (28 mars).

Varma hälsningar från Kongo! (Idag 35 grader varmt på eftermiddagen.)

Hälsningar från Semendua

Jag har nu varit drygt två veckor här i Kongo. Det har varit en intensiv och händelserik tid. Under första veckan i huvudstaden Kinshasa träffade vi många, både nya och gamla bekantskaper, från båda samarbetskyrkorna (CEBU och CEC). Jag, Ida, Frida och Amanda gjorde också flera besök under veckan, bland annat till det protestantiska universitetet i Kinshasa (UPC – Université Protestante du Congo) och till den svenska ambassaden. Vi avslutade veckan i Kinshasa med en gudstjänst i en av CEBU:s församlingar, Mombele. Där blev vi varmt välkomnade av hela församlingen.

Måndagen den 21 februari reste vi vidare med flyg (MAF), eftersom vägarna är rätt dåliga för tillfället. Vi spenderade en natt i Mimia, som ligger i djungeln, öster om sjön Mai Ndombe. Vi fick en rundtur på sjukhuset och såg även kyrkan och skolan. Mimia är en tidigare svensk missionsstation, grundad av svenska baptistsamfundet.

Efter vistelsen i Mimia har vi delat upp oss; jag och Ida är i Semendua och Frida och Amanda är i Bendela. Här ska vi spendera totalt fyra veckor och arbeta med våra fördjupningsområden i sjukvården.

Livet i Semendua är enkelt och lugnare än 15-miljonersstaden Kinshasa. Vi har rinnande vatten, ljus och ett otroligt långsamt internet, men ingen el. Vi använder solenergi för att lysa upp och ladda våra telefoner. Jag och Ida har haft en intressant första vecka på det lilla sjukhuset i Semendua, där vi bland annat har samtalat med och intervjuat personalen, varit med på sjukhusets morgonmöte och på läkarens rond.

Ida, Amanda, CEBU:s kyrkoledare pastor Noko, Frida och Tilda i Kinshasa.

Vilka är vi? Här följer en kort presentation av oss fyra.

Tilda, 29 år, uppvuxen i Växjö. Studerade till sjuksköterska på Sophiahemmet högskola och har jobbat i nästan fyra år på lite olika sjukhus i Sverige. Under resan kommer jag att fördjupa mig i sjukvårdens organisation och styrning innan jag installerar mig i Luozi, där jag och familjen Kiese kommer att bo.

Ida, 34 år, uppvuxen i Asklanda-Ornunga utanför Vårgårda. Läste till läkare i Lund och jobbar i Halmstad på medicinkliniken. Ida kommer att fördjupa sig i hur strokevården fungerar i Kongo.

Frida, 31 år, bosatt i Tierp där hon jobbar som sjuksköterska i hemsjukvården. I Kongo kommer hon att koncentrera sig på barnvaccinationsprogrammet.

Amanda, 26 år, bosatt i Göteborg där hon just tog läkarexamen. Hon kommer att fördjupa sig i Kongos mödra- och förlossningsvård.

Vi tänker på er därhemma och på alla dem som har drabbats av det politiska läget i Europa.

Varma hälsningar från Kongo ☀️

På väg

Nu åker jag till Kongo-Kinshasa! Där väntar mitt nya hem och mitt nya jobb. Jag ska jobba som missionär och sjuksköterska tillsammans med Equmeniakyrkan och det Evangeliska samfundet i Kongo, CEC.

Under mina tre första månader reser vi tillsammans i en grupp på fyra personer; två läkare och två sjuksköterskor. Vi kommer resa runt till några olika platser för att lära oss mer om hälso- och sjukvården i Kongo.

De senaste veckorna har inneburit bråda dagar med fixande och packande, onlinemöten och gudstjänster. Jag har haft förmånen att träffa många nya församlingar och församlingsmedlemmar. Jag är oändligt tacksam för alla tankar och böner och sändningsord.

Samtidigt har jag tampats med att gå igenom och packa ihop mitt liv, bokstavligt talat. Kläder och prylar, dessa världsliga ting, som trots allt bär på många känslor och minnen. Det har också blivit många känslomässiga avsked av familj och vänner. Jag har nog fortfarande inte lyckats ta in att det kommer dröja länge innan jag får träffa alla igen. Tack Gud för telefon och internet!

Nu lämnar jag Sverige och hela mitt liv ryms i några väskor och några kartonger i ett förråd. Jag må vara bostadslös i Sverige, men i Kongo väntar ett nytt hem på mig. Och nu är det på riktigt! Nu är jag på väg!